Just one of those days...
Man kan nog inte förstå det starka behovet av hämnd om man aldrig har behövt utkräva det. Det jagar en, blir större och större för varje dag tills det fullkomligt äter upp en inifrån. Rättvisa. Kommer aldrig att kunna skipas. Men, att kunna få ge tillbaka. Om så bara en bråkdel. Kan hjälpa att läka såren en aning.
Ibland blir jag rädd för mig själv.
♦
Jag jobbade mitt första pass igår. Om man bortser från att jag sov 4 timmar natten innan pga. ångesten över att gå upp, så gick det bra. Jag tog mig igenom det. Men, det gav mig även motivation. Så sprang bort till AF direkt efter. Basinfo på måndag och möte med handläggare på tisdag. Snälla hjälp mig!!!
♦
Idag har varit en tuff dag. Jag har ältat en hel del senaste veckan. Sömnen har tagits över av grubblerier istället. Inser att jag måste riva upp allting för att gå vidare. Och idag blev dagen D. Vi började. Men har en lång väg kvar att gå.. Men den är påbörjad, och det är det viktigaste!
♦
Imorgon ska jag jobba igen.. 4 timmar. Så det ska jag nog kunna bemästra. På fredag är det dags för operation. Vill bara att den dagen ska vara över!
♦
Ikväll ska jag hem till Emely♥ för Bonde söker fru, känns så välbehövligt. Du lyfter alltid upp! ♥
Jag och Emely nyår -07, mitt kök på Ängö :)
Kommentarer
Trackback