Saturday thoughts..
Sitter på jobbet och filosoferar. Arbetsuppgifterna för dagen är gjorda, nu är det bara sömnen kvar, som dock känns ganska avlägsen. Ikväll är inte min jobbkväll, jobbade dygn till idag. Hann hem och sova en timme innan jag vände för att gå på ännu ett dygn. När nöden kräver får man ställa upp, då jag vill att folk gör detsamma för mig.
Fem veckor idag sedan jag drack alkohol senast. Vart tar tiden vägen? Trodde jag festade bort den förrut, men den springer på lika bra ändå. Hur eller hur, idag var första gången sen dess, jag blev riktigt sugen på en kall. Gick ner på staden här en sväng, man dras med i Skördefeststämningen. Så jag gick tillbaka igen, bytte om och gick ut på en 1timmesrunda.
Det finns inget som, för tillfället iallafall, känns mer frigörande för mig än att sätta igång iPoden, skruva upp Defqon på högsta volym och sen traska i högt tempo. Jag älskar det! En stund av frihet.
Önskar för övrigt att jag hade en vän med samma musiksmak. Är sjukt sugen på att dra iväg på Sensation White eller dyl. Få dansa av sig!
.
Med små små steg, börjar jag komma i ordning. Tog steget att avsäga mig ett åtagande. Vilket är ett stort steg för Anna, Anna som klarar allt och lite till på samma gång. Måste jobba på insikten att jag inte är mer än människa.
Det viktigaste, men också bland det svåraste, är att komma tillfreds med sig själv, nuet och den situation man befinner sig i. Hur ska man annars klara av att tackla allt annat runt omkring en som man möter? Jag har äntligen, så smått, börjat landa. Börjat leva här och nu, och inte långt långt framme. Innan har jag alltid svävat iväg, drömt mig bort, tittat på gräset på andra sidan. Aldrig nöjt mig. Velat mer. Velat, något annat.
Drömma är viktigt. Verklighetsförankring är viktigt. Man måste hitta en balans. En balans mellan att fånga dagen och att tänka sig för. Jag har ägnat på tok för mycket, ja nästan all, tid till att tänka om/hur/varför. Man måste våga. Bara vara. Flyta med lite, se vart livet bär en. Ägnar man för mycket tid åt att tänka över allting, då missar man det som sker under tiden.
'livet är det som sker framför oss
medan vi gör upp andra planer'
Balans.
Fem veckor idag sedan jag drack alkohol senast. Vart tar tiden vägen? Trodde jag festade bort den förrut, men den springer på lika bra ändå. Hur eller hur, idag var första gången sen dess, jag blev riktigt sugen på en kall. Gick ner på staden här en sväng, man dras med i Skördefeststämningen. Så jag gick tillbaka igen, bytte om och gick ut på en 1timmesrunda.
Det finns inget som, för tillfället iallafall, känns mer frigörande för mig än att sätta igång iPoden, skruva upp Defqon på högsta volym och sen traska i högt tempo. Jag älskar det! En stund av frihet.
Önskar för övrigt att jag hade en vän med samma musiksmak. Är sjukt sugen på att dra iväg på Sensation White eller dyl. Få dansa av sig!
.
Med små små steg, börjar jag komma i ordning. Tog steget att avsäga mig ett åtagande. Vilket är ett stort steg för Anna, Anna som klarar allt och lite till på samma gång. Måste jobba på insikten att jag inte är mer än människa.
Det viktigaste, men också bland det svåraste, är att komma tillfreds med sig själv, nuet och den situation man befinner sig i. Hur ska man annars klara av att tackla allt annat runt omkring en som man möter? Jag har äntligen, så smått, börjat landa. Börjat leva här och nu, och inte långt långt framme. Innan har jag alltid svävat iväg, drömt mig bort, tittat på gräset på andra sidan. Aldrig nöjt mig. Velat mer. Velat, något annat.
Drömma är viktigt. Verklighetsförankring är viktigt. Man måste hitta en balans. En balans mellan att fånga dagen och att tänka sig för. Jag har ägnat på tok för mycket, ja nästan all, tid till att tänka om/hur/varför. Man måste våga. Bara vara. Flyta med lite, se vart livet bär en. Ägnar man för mycket tid åt att tänka över allting, då missar man det som sker under tiden.
'livet är det som sker framför oss
medan vi gör upp andra planer'
Balans.
Kommentarer
Trackback